Historien om den finska puukkon

Den finska puukkon är en levande legend. Den har varit populär bortom nationens gränser i århundraden, och än idag värderas den högt världen över. Historien om den finska puukkon sträcker sig långt tillbaka i tiden, till och med längre tillbaka än kristendomen.

Från början var puukkon ett verktyg som garanterad sin ägare trygghet och säkerhet i alla vardagliga utmaningar. Med tiden började finländarna också att lägga vikt vid och uppmärksamma puukkos utseende. Fler och fler dekorativa puukkos föddes; spektakulära föremål som bibehöll den oöverträffade prestandan.

Den finska puukkons rykte svärtades dessvärre ner på 1800-talet då en grupp män kallade ”häjyt” (”de elaka”) terroriserade sin omgivning genom att ställa till med knivslagsmål, som ibland blev till stora konflikter där många drabbades. Denna grupp män bestod av laglösa individer vilka använde puukkon som ett redskap för utövande av våld, istället för som ett praktiskt verktyg. Platser som Kauhava, Ylihärmä, Alahärmä och Lapua samt individer som Isotalon Antti och Rannanjärvi är sådana som nästan varje finländare än idag förknippar med en finsk puukko. Denna våldsamma tid har dock bidragit till en unik mystik till historien om den finska puukkon.

Den finska kniven idag

En finsk puukko håller ett tag. Idag samexisterar både fabrikstillverkade och handtillverkade puukkos, men originalidén bakom kniven har inte bleknat – puukkon är fortfarande ett givet stöd en trygghet till sin ägare. Det är ett verktyg som fungerar lika bra hemma i verkstaden som ute i vildmarken, i vardagen såväl som i festligare sammanhang. Med hjälp av en puukko gör vandraren upp eld, och kanske bygger han även en sovplats. Jägaren flår viltet med en pukkoo, medan fiskaren hanterar fisken med den. Konstnären snidar ut utsmyckningar i träet och arbetaren använder pukkoon som ett redskap i sitt arbete.   

Den finska puukkon är mångsidig. Den har vanligtvis ett skaft av trä och bladformen är rak. Vidare har kniven en ”scandi-grind” (även kallad ”zero grind” eller ”sabre grind”). Fördelarna med denna slipning är bland annat förstklassig skärpa och bra slitstyrka. Bladprofilen må vara benägen att bli slö, men det är samtidigt väldigt lätt att slipa om den och återfå den höga skärpan.

Den mest traditionella kombinationen av material för en finsk puukko är förmodligen ett skaft i björk kombinerat med ett blad i kolstål. Idag är det dock vanligt även med blad i rostfritt stål samt skaft i ben från rådjur eller ren, läder eller gummi eller förstärkta plastblandningar.

De finska puukko-varianterna och deras namn

Om man skulle välja ett lämpligt beskrivande ord för den traditionella finska puukkon, skulle det med all säkerhet bli ”universalkniv”. Ett verktyg som lämpar sig väl för ett stort användningsområde vad gäller olika knivrelaterade sysslor. Bladet på en puukko som är avsedd för att tälja genom trä måste vara starkt och hårt, en kombination som sällan görs perfekt, då dessa två egenskaper ofta tär på varandra. En puukko med ett smalt och kort blad kallas för Nikkarinapuukko. Nikkarinapuukko är det perfekta verktyget för sådant arbete som kräver mycket hög precision, som till exempel snideri.

Det tillverkas fortfarande många olika traditionella puukkos, som gamla klassiska smyckade puukkos från Kauhava (Kauhavalainen korupuukko), Härmä puukkos, Tommi puukkos och Leuku pukkos från Lappland.

Leuku pukko har sin egen historia. De som bor kring de arktiska områdenna är väl bekanta med den, men Leuku puukkos är också populära som souvenirer och gåvor till knivsamlare. Traditionellt sett är Leuku en kniv som bärs och används av lappländska renskötare, avsedd för tungt arbete som att klyva ved och skära vilt. Den typiska Leuku är ganska stor och med ett långt blad, med en brantare slipvinkel än den hos en vanlig finsk puukko.

Leuku, eller Stuorra Niibi på samiska, var tidigare utrustad med en slida delvis gjord av ben, något som har förändrats på senare tid, då läder nu har blivit allt vanligare att använda sig av. Skaftet på en Leuku är vanligtvis stort och gjort av antingen björk eller bark, eller en kombination av björk och renhorn. Det breda bladet är traditionellt sett tillverkat av kolstål. Idag tillverkas även mycket mindre varianter av Leukun, vilka kan kallas för ”turistknivar” (turistipuukko). Dessa mindre knivar är huvudsakligen dekorativa föremål, då de är för ömtåliga för att användas till det de ursprungligen var gjorda för.

Sammanfattning: Den finska puukkon lever och mår bra

Den finska puukkon är ett starkt namn och ju mer finska puukkos exporteras till andra delar av världen, desto starkare kommer dess anseende att växa sig. Yrjö Puronvarsi, Lisakki Järvenpää och Reino Kustaa Lammi har sedan dess lyst upp himlen som några av de ljusare stjärnorna.

Förutom Marttiini (som nu är en del av Rapala VMC-korporationen) är vårt land fortfarande fullt av verkstäder, enskilda smeder och visionära hantverkare som svär vid namnen på traditioner och som tillverkar helt unika och funktionella konstverk. Den legendariske Heimo Roselli är känd som mannen som utvecklade UHC Wootz-stålet. Familjen Kamppila från Kauhava är kända för deras Ahti puukkos och J-P Peltonens Sissipuukko är särskilt populär i den lokala armén. Den innovative Pasi Jaakonaho är särskilt känd för sitt ekologiska tänkande och användande av återvunnet material. Simo Passi, känd för sin Uniikkipuukot, kombinerar anrika traditioner med moderna metoder. Otto Kemppainen, som tillverkar custom-knivar under namnet Kemp Knives, genomsyras av både ungdomlig entusiasm och nya, spännande färdigheter.

I Lamnias webbutik hittar du ett stort urval av olika finska puukkos. Vår kunniga personal hjälper dig gärna att göra just ditt val av kniv.

!!PASSA PÅ ATT TITTA PÅ VÅRT FÖRSTA AVSNITT I VÅR NYA VIDEO-SERIE OM FINSKA KNIVMAKARE! PEKKA TUOMINEN